<3
Det är Din dag idag.
Det var inte såhär det skulle vara.
Jag saknar dig. Varje dag. Varje minut.
Pappa.
Jag älskar dig.
Jämtland
Verkligheten
Hann klart.
Hann klart med uppsatsen. Med boken. Med webbportalen. med tentan. Med konstnärsuppgiften. Med pida.
Det sistnämnda dock inte riktigt som det borde. Valde att i helgen prioritera mig själv och mitt välmående före en tävling i förpackningsdesign, före ett betyg.
Därför blev den inte som planerat, min helg däremot blev det.
Andas. Andas ut, det hade jag skrivit på schemat för den här helgen.
Helgen har tillbringats med vänner, med familj med pojkvän. Med att gå på stan ned mamma, gå på stan med vännerna, fira ett halvår med att bli bjuden på middag och att smygtitta på lägenheten, vi ska bo i från och med 1 juni. med att äta våfflor med mylta och grädde hos mormor och morfar, middag och tårta hos Syster. Göra en förpackning.
Tända ljus hos pappa.
Se på tv med mamma.
Nu tåget ner igen.
Två månader kvar.
Examensprojekt.
Sen lämnar jag Sundsvall och flyttar till torvalla med min älskade pojkvän. Blir sambo. Låter så vuxet.
Men antar att jag är vuxen nu, när jag lärt mig äta våfflor med mylta på.
stress och tvivel
Jobba jobba. inte stressa så jag inte kan göra något.
Boken. Uppsatsen. Pida. Portalen. söka jobb, lägenhet, skriva Cv/Personligt brev, Portfolio, städa, sörja, sakna, älska, längta, leva. kämpa.
får inte hamna i en stressbubbla då jag inte gör något..
har inte tid med detta. måste fortsätta. måste göra klart. måste hinna.
<3
Error
Men det gick inte. Ska se om det går att lösa.
Jag saknar dig så det gör ont
Jag saknar dig pappa.
Det är så ofattbart att det är mer än fyra månader sen jag såg dig, sen vi pratade, sen jag hörde din röst, ditt skratt, sen du gav mig en kram och skjutsade mig till tåget.
Och det värsta är att om de gjort sitt jobb hade du levt nu. Med oss. Som det borde vara.
Vårt liv blev en mardröm. En dröm vi aldrig kan vakna upp ur. Som aldrig tar slut.
Nu åker jag tillbaka till Sundsvall igen. Ensam efter haft sällskap sen terminen började. Ensam med en klump i magen sitter jag på tåget. Men det ska gå... Det ska gå...
.
vad ska det bli av mig
Det finns dagar som idag
hopplösa mornar då jag vaknar som ett vrak
Mina minnen höll mig upp varje dag
Stan med mor, fick välja lite presenter till söndag.
Sedan mötte jag Patrik och fick storstryk i biljard. Kul var det.
Efter det en sväng på stan och middag på shanghai wok.
En bra dag.
Idag blev det före-födelsedags-fika med mormor och morfar.
Imorgon blir det Tenta 1. Söndag med. Plus lite födelsedag.
Sedan packa, städa och åka till Sundsvall.
Idag saknar jag dig extra mycket.
Framkallade bilder på dig i veckan.
Hittade ett gammalt ljudklipp på datorn.
Det var så skönt att få höra din röst.
Another day
Nu ska jag ta o lyssna på musik och få klart hemtentan.
Ikväll kanske åka skridskor. Då de inte blev något sist.
Såg du mig?
Jag som vägrat åka skridskor i alla år på grund av att jag inte kunnat, att jag ramlat, gjort illa mig och helt enkelt skämts för att jag är så dålig tyckte att det var roligt. Trots att jag stundvis var livrädd. Det gick fort och jag var rädd för att ramla. Att inte känna fast mark under fötterna, att inte ha kontroll över balansen, det är skrämmande. För mig.
Men det gick. Jag åkte. Jag planerar att åka igen, kanske redan ikväll.
För jag vill lära mig. Vill kunna.
Efteråt kom dock smällen. När jag kom hem och ville berätta det för dig, pappa. Göra dig stolt. Du som spelat hockey hela ditt liv. Att få berätta för dig att jag frivilligt åkt skridskor, åkt några varv runt isen och haft roligt.
Åh vad jag önskar att jag fått berätta för dig.
Men jag kan inte.
Så jag hoppas att du såg mig.
Jag undrar om du såg mig..
2012
Ett nytt år har börjat.
Ett nytt år utan dig.
Jaghar inte kunnat förstå det här med tiden, att tiden går som vanligt, fast du inte är kvar.
Att livet fortsätter, att allt rullar på. Hur tiden springer förbi och samtidigt går så otroligt långsamt.
Kan inte fortfarande förstå. Kommer nog aldrig förstå.
Men jag försöker. Jag fejkar ett leende. Jag intalar mig själv att jag mår bra.
Så länge det går tills jag bryter ihop.
Ibland är det inte bara fejk. Ibland känns det bra.
Ibland lyckas jag hålla tankarna borta och fokusera på något i mitt liv som faktiskt känns bra.
Jag har trots allt tur, som har så fina vänner, sån underbar familj och en fantastisk pojkvän.
Utan er hade jag aldrig orkat kämpa. Aldrig orkat fortsätta.
Nu ska jag ta tag i mig själv.
En tenta. En c-uppsats. Sedan en tenta till.
Jag ska klara det här, och jag gör det för dig Pappa.
.
Åh Pappa, Jag saknar dig och älskar dig.
Vill bara ha dig här <3
Kaliber
Här kan ni läsa artikeln, vill ni höra programmet så är det ca 20 minuter in som intervjun är. Lyssna här.
Måste också inflika hur stolt jag är att jag har en så duktig och stark storasyster som orkade tala om detta. För att sprida information till andra så att ingen fler behöver gå igenom det vi nu går igenom.
För just nu är vårt liv en mardröm, det är som hon också säger en dubbel sorg. Vi har inte bara förlorat vår pappa utan också gjort det på grund av ett läkemedel.
Riktig information och kommunikation är oerhört viktigt. Särskilt i situationer inom vården, då man ska ta ett beslut om sin hälsa, sin kropp och sitt liv. När vi var på konfrontation med läkarna, så fick vi höra att de inte alltid berättar om alla biverkningar och risker, för att inte belasta patienterna. Då de anser att riskerna är så små. Detta tycker vi är så fel. För att kunna ta ett riktigt beslut behöver man riktig information. Och vi vet att om vår pappa hade fått rätt information hade han tackat nej till behandlingen.
Och då hade han levt idag.
Därför vill vi sprida detta, för att inte någon annan ska behöva gå igenom samma sak. För att vården, förhoppningsvis ska ändra rutiner, se problemet och agera.
Söndag, Kaliber, 12.00, P1
På söndag, klockan 12.00 i P1 sänds ett uppföljningsprogram.
Där kommer bland annat min syster Helena berätta historien kring vår pappas plötsliga bortgång, sjukvårdens kommunikationsproblem, misstag och okunskap.
Jag vill gärna sprida detta, då det är viktigt för oss att fler får veta att det finns risker med mediciner som läkarna inte alltid berättar. Att kommunikationen inom vården både internt mellan avdelningar och läkare samt gentemot patienterna har stora brister.
Efter det som hänt oss, är min åsikt att för min egen skull komemr jag inte lita på vad en läkare säger och kommer alltid googla innan jag tar någon medicin.
Eftersom jag vet att P1 inte är en kanal som de flesta i min ålder inte lyssnar på, så länkar jag både här på bloggen och på facebook när programmet sänts.
Lyssna gärna.
